Att summera ett galet år
Photo by Markus Winkler on Unsplash
Vad hände?
Hur summerar vi ett år som 2020? Det har ju varit allt annat än ett vanligt år för de flesta av oss. Jag minns förväntan inför 2020, hur jag satt och skålade i champagne hos mina vänner i Bagarmossen. Känslan av att 2020 skulle bli ett väldigt speciellt år. Och, så här i restrospekt, det blev det ju. Med råge dessutom.
Min personliga upplevelse är att det har varit tufft att se det stora lidandet som kommit med den här pandemin. Alla sjuka, dödstal världen över, den psykiska ohälsan som kommit ur isolering, drömmar och livsverk som har gått i kras för många. Det gör ont att se. Men såklart ännu ondare att uppleva. Därför går mina tankar till dig som har haft det tufft det här året. Jag tänker på vårdpersonalen och behovet av återhämtning som dröjer. Jag hoppas ni få vila snart. Och att ni får bättre villkor och högre lön.
Jag tänker på Black Lives Matter som också varit väldigt närvarande 2020. Att vithetsprivilegiumet som jag har också kommer med ett ansvar. Det har fått mig att tänka till, lära mig mer och även lett till flera konkreta förändringar i mitt liv. Jag tänker på er som möts av diskriminering och rasism, hur otroligt skevt det är, och att vi alla måste vara en del av lösningen.
Ett år som väcker tankar
Om det är något det här året fått mig att fundera över så är det vad som verkligen är viktigt och vilken människa jag vill vara. Som mamma, som fru, som vän, som kollega, som medmänniska. Jag landar i att vi behöver bry oss om varandra ännu mer. Att de ämnen jag jobbar med är viktigare än någonsin. Hälsa, hållbarhet, empati, omtanke, kreativitet, skratt, självkännedom, samhörighet. We need it.
Jag upplever att samtalen har varit fler och djupare. Att känslorna har varit mer närvarande. Att människor har varit fantastiska på att vara kreativa och ställa om i en svår tid. Att vi har hjälpts åt. Att vi har visat att vi kan sätta våra egna behov åt sidan för att andra inte ska bli sjuka. Det är varken lätt eller bekvämt. Men det går.
Så hur summerar jag ett år när ingenting har varit som vanligt?
En vanlig årssummering skulle jag radda upp allt jag har fått gjort under året, men det känns så himla sekundärt. Jag vill avsluta året med att säga två saker.
Det första är tack.
Tack för öppenhet, solidaritet, köksdanser, strykbrädebilder och knasiga Zoomklipp. Tack för att du fortsätter lära, kämpa och dela upplevelsen av att vara männniska med oss. Tack till dig som har gått i coaching och kurser hos mig i år. Tack till mina olika samarbetspartners. Jag är otroligt tacksam att mitt företag, tack vare er, har överlevt den här krisen.
Det andra är självsnällhet, eller självmedkänsla.
Det har varit ett omtumlande år för många av oss. Därför kanske det är dags att du i år är din egen tomte och ger en snällklapp till dig själv i år. En snällklapp på axeln och tar hand om dig själv lite extra i jul och nyår.
Ingenting blev som vi hade tänkt det här året och såklart inte för mig heller. Men som vanligt så tycker jag att livet är både och. De fina ögonblicken ska jag nu låta etsa sig fast i hjärtat. För jag har haft många fina ögonblick. Jag samlar nämligen på dem;-)
Nu tar jag ledigt till 12/1 och önskar dig en god jul och ett gott nytt år. Armbåge! Näääe, såklart vill jag ge en stor varm kram till dig!
P.S. Apropå att ingenting blir som vi har tänkt oss. Det blev inte heller den här bilden med katten Kurre. Men vi kör ändå. Han har ju världens gulligaste morrhår och ögonbryn!
