Det är läskigt att vara modig
"Mod ryter inte alltid. Ibland är mod en liten tyst röst i slutet av dagen som säger ”Jag ska försöka igen i morgon."
Åh. Älskar verkligen det här citatet av Mary Anne Radmacher. För visst är det så, att så länge vi inte ger upp så fortsätter resan mot våra drömmar. Om vi däremot ger upp när vi möter motstånd så ger vi också upp en massa möjligheter att leva det liv vi längtar efter.
Jag gillar också att prata om mod på det här sättet. Att det inte handlar om det där stora som vi lätt tänker på när vi pratar om mod. Att hålla föredrag inför en publik på 10000 personer, att hoppa bungyjump, fallskärm eller något annat där skräcknivån mer liknar en nära döden - upplevelse än en lätt obehaglig känsla av skam, tvivel och motstånd. Det är ju inte DE rädslorna vi brukar stå inför dagligen. Det är ju inte DE rädslorna som stoppar oss från att göra saker vi drömmer om.
Jag har själv utmanat mig själv på många sätt de senaste åren. Jag har verkligen levt efter mottot “Feel the fear, and do it anyway” (som titeln är på en bok av Suzan Jeffers) och det har då verkligen inte handlat om att hoppa bungyjump utan mer rädslan jag möter i vardagliga situationer. Och framförallt har det handlat om att hantera den inre kritikern.
Såhär kan den inre kritikern låta:
“Tänk om människor tycker att du är ”för mycket" om du postar i sociala medier varje dag."
“Ska du verkligen göra den där föreläsningen? Har inte alla redan hört det du har att säga 1000 gånger förut?”
“Om du säger nej nu så riskerar du att den där personen tycker att du är en dryg typ. Du vill väl ändå hjälpa människor och göra dem glada?"
“Det finns redan så många människor som gör poplåtar och gör det bra. Behöver världen verkligen en poplåt till?”
Det är ju de här rädslorna, tankarna och känslorna som är intressanta. Vi kanske inte ens tänker på att vi har dem eller har koll på hur mycket de styr våra liv.
Vår hjärna är fenomenal på många sätt. En sak den gärna vill göra är att hålla oss trygga och förutse potentiella risker och faror. Att hålla oss lyckliga och få belöningar på lång sikt eller att leva ett liv i meningsfullhet är inte alltid hjärnans prio.
Och så hamnar vi där utan att vi märker det.
Vi tackar nej till någonting som skulle kunna vara en möjlighet. Vi ignorerar våra gränser och behov av rädsla för att inte bli omtyckta. Vi slutar ägna oss åt vår kreativitet trots att vi egentligen vill göra någonting med den. Vi gör oss själva mindre än vi är av rädsla för att ta för mycket plats.
Så vad är lösningen? Jo, det första steget är att bli medveten om ATT det här händer och vad konsekvenserna blir när vi låter rädslan styra. Andra steget är att göra det som Suzan Yeffers boktitel uppmanar till: Feel the Fear and Do it Anyway!
Okej. Nu fick ni den förenklade versionen. Det finns massor av steg du kan ta för att komma dit. Tyvärr skulle det bli ett för långt inlägg att gå igenom alla dem idag. Det får bli en fortsättning i ett annat blogginlägg.
Men låt mig avsluta med två frågor.
Vad skulle du göra om du var fri från andras åsikter om dig och den plats du tar?
Vilket litet eller stort steg kan du ta idag mot den drömmen?
P.S Du kan fortfarande anmäla dig till Vårboost 2021 om du vill ta modigare kliv mot dina drömmar och mål. Vårboost 2021 är ett gruppcoachingprogram i samarbete med karriärcoach Christine Nord.
Hoppas vi ses!