Vad dansen har lärt mig om företagande

Photo by Chris Yang on Unsplash

Hur hamnade jag här?  

Det frågar jag mig själv ganska ofta. Hur blev jag en person som brinner för att vara egen och driva företag? 

Jag tror att jag hittar svaret någonstans i slutet på nittiotalet. Jag hade gått ut gymnasiet och börjat få mina första dansjobb. Ofta tidsbegränsade uppdrag i varierande konstellationer. Jag undervisade på olika dansskolor, fick dansjobb i Spanien och turnerade med artister.

Ibland var det helt klart svårt att få ihop det, jag jobbade ofta på restaurang och café vid sidan av i början. Jag tror dock att jag fick smak på någonting jag aldrig riktigt kunde släppa. Friheten! 

• I Spanien började jag jobba sent och kunde därför bada och hänga på stranden på dagen. 

• När jag jobbade med artister fick jag ofta möjlighet att vara med och välja de andra dansarna (mina kollegor och mitt team). 

• Då jag också jobbade som koreograf fick jag tidigt utlopp för mina kreativa idéer och visioner. Och fick också se dem ta form på scenen.

• Jag var inte låst till ett land eller en stad utan jag kunde jobba var som helst i världen.

Så vilka lärdomar kan jag dra av den här tiden och ta med mig in i företagandet idag?

1. Jag har aldrig varit rädd för hårt arbete. 

Inom dansvärlden är konkurrensen hård och du behöver träna mycket för att bli riktigt bra. Du lär dig att framgång sällan kommer gratis, någonting jag tror är bra att ha med sig som företagare. Det här har varit min inställning. På gott och ont ska jag tillägga. Jag har absolut haft en tendens att köra på för hårt och har med tiden lärt mig att balansera drivet med återhämtning. Nu jobbar jag hellre smart än hårt, men det är en annan historia;-) 

2. Jag har förstått att mina idéer har ett värde. 

Att skapa en koreografi eller en show lär dig att se att dina idéer har ett värde. Den kreativa processen kan vara som en berg-och dalbana och är inte alltid lätt. Jag tror att jag tidigt fick verktyg att hantera processen och se att mina idéer var värdefulla för andra.

3. Jag kan hitta och skapa egna uppdrag och förstår varför jag behöver sälja. 

När jag hade dansgrupp gick jag runt med en fysisk portfolio. Alltså en pärm med olika bilder, tidningsurklipp, CV och annat som berättade om min kompetens. Jag bokade möten på ställen där vi ville uppträda och sålde in oss till olika klubbägare. Jag insåg att jag inte kan sitta och vänta på att bli upptäckt, jag behöver visa vad jag har att erbjuda om jag ska få gig. Det här tänket har jag med mig även idag. Portfolion har dock ersatts med hemsida, Instagram och LinkedIn.

4. Jag gör mitt bästa oavsett hur många som sitter i publiken. 

Jag har uppträtt för både små och stora publikskaror. Såklart är det inte lika kul att uppträda för två personer som för femtusen, men av en dansmentor fick jag lära mig att göra mitt bästa oavsett hur många som sitter i publiken. Den där ENDA personen kan vara en bokare, ett fan eller någon annan som kommer att vara viktig för dig. Det här kan översättas till följare i sociala medier eller kunder - det är helt enkelt viktigt att ta hand om de relationer du har. 

5. Jag följer min lust och glädje.

Den viktigaste lärdomen är nog ändå att låta lusten och glädjen styra i mitt yrkesliv. Att jag orkade träna så mycket som dansare var för att passionen fanns där. Så har jag tänkt sen dess. Att det kommer att vara lättare att vara företagare om jag gillar det jag håller på med. 

Jag kommer att dela med mig av mer tankar i ett annat blogginlägg. Kanske kan du också lära dig mycket om din yrkesresa genom att titta bakåt? Och hitta styrkor du kan använda för att skapa ditt drömföretag!

Anna